Jag hade en massa råfilm och jag tänkte.. varför inte bara sätta ihop en liten liten video som visar lite lite av det jag gjorde i Seattle. Den kanske inte är på samma nivå som de andra, men den har en plats i mitt hjärta ändå!
Friday, October 27, 2006
Wednesday, October 25, 2006
Jag har rakat mig!
Det kanske jag har. Eller jag menar att jag har rakat mig men att jag kanske har ett jobb som sky på moset (Nej, jag vill inte ha grädde på mitt mos). Jag var på jobbintervju idag på mataffären Haggens och intervjuades av en tjej aningen äldre än mig själv. Hon berättade att jag kommer att få ta mig an de avsevärda uppgifterna att plocka upp frukt och grönsaker, städa golvet i grönsaksavdelningen och ge tomater till folk som är besvikna. Ha! Det kommer jag att fixa utmärkt! Dessutom lyckades jag lista ut att hon antagligen tycker om mig eftersom hon skrattade lite och hade väldigt trevligt under intervjuns gång. Jag måste säga att jag är bättre på kemi än vad jag trott innan. Förhoppningsvis räcker det med att vinna över henne för att få jobbet.
Affären är öppen dygnet runt 364 dagar om året. Och nej, jag skrev inte fel. De har faktiskt stängt på Juldagen. För de som undrar "Varför Juldagen?" kan jag avslöja att det är ungefär samma sak som julafton, fast det inte är det. Kort sagt: Man får öppna julklappar på juldagen i USA och det finns inte en människa som vill jobba dagen de fått nya presenter. I alla fall inte jag.
I övrigt har vi nog de konstigaste djuren som finns i detta hushåll. Ken (fisken) försöker hoppa in i påsen med fiskmat när man ska mata honom, och egentligen... vem klandrar honom?
Hunden klättrar över staket och fågeln är ett nervvrak. Jag börjar nog också bli lite nervig... men det är skönt att man kan komma undan från allt i ett eget rum.
Apropå rakningen... jag hoppas att allt fungerar nu. Jag brukar ju alltid få en massa utslag och inväxta skäggstrån när jag rakar mig, men idag har jag tagit fram min metrosexuella sida och allt som kommer med det. Arsenalen består, i den ordning de används, av: Pre-shave lotion för att förbereda huden för rakning, face scrub för att lyfta upp skäggstråna och rengöra porerna för en närmre rakning, shaving creme för att göra rakningen så smidig som möjligt och minska irritation, turbo superduper mach 3 rakblad med en vibrator (what!?) för att lättare raka skägget och slutligen post-shave healer för att fixa alla de där små blodiga såren och minska risken för utslag. Jag känner att det knappt behöver nämnas att det tog mer än 20 minuter att raka sig, men hittils har jag inte fått ett enda utslag. Jag kanske är som alla andra ändå.. jag kanske kan raka mig utan att se ut som ett akut eksemanfall efteråt... och det enda jag måste göra är att använda ett raklblad lika vasst som en katana och 4 olika krämer varje gång jag rakar mig. Jag är välsignad.
Och när man blir väckt tidigt på morgonen, långt innan man vill erkänna den nya dagen, och blir tillfrågad om man vill låna ut något till gärningsmannen och GÖR det... är det ett tecken på hövlighet ifall denne låter taklampan vara på efter att ha fått sin önskan uppfylld eller är det inte lite dålig stil?
Kulturkrock eller bara jag?
Affären är öppen dygnet runt 364 dagar om året. Och nej, jag skrev inte fel. De har faktiskt stängt på Juldagen. För de som undrar "Varför Juldagen?" kan jag avslöja att det är ungefär samma sak som julafton, fast det inte är det. Kort sagt: Man får öppna julklappar på juldagen i USA och det finns inte en människa som vill jobba dagen de fått nya presenter. I alla fall inte jag.
I övrigt har vi nog de konstigaste djuren som finns i detta hushåll. Ken (fisken) försöker hoppa in i påsen med fiskmat när man ska mata honom, och egentligen... vem klandrar honom?
Hunden klättrar över staket och fågeln är ett nervvrak. Jag börjar nog också bli lite nervig... men det är skönt att man kan komma undan från allt i ett eget rum.
Apropå rakningen... jag hoppas att allt fungerar nu. Jag brukar ju alltid få en massa utslag och inväxta skäggstrån när jag rakar mig, men idag har jag tagit fram min metrosexuella sida och allt som kommer med det. Arsenalen består, i den ordning de används, av: Pre-shave lotion för att förbereda huden för rakning, face scrub för att lyfta upp skäggstråna och rengöra porerna för en närmre rakning, shaving creme för att göra rakningen så smidig som möjligt och minska irritation, turbo superduper mach 3 rakblad med en vibrator (what!?) för att lättare raka skägget och slutligen post-shave healer för att fixa alla de där små blodiga såren och minska risken för utslag. Jag känner att det knappt behöver nämnas att det tog mer än 20 minuter att raka sig, men hittils har jag inte fått ett enda utslag. Jag kanske är som alla andra ändå.. jag kanske kan raka mig utan att se ut som ett akut eksemanfall efteråt... och det enda jag måste göra är att använda ett raklblad lika vasst som en katana och 4 olika krämer varje gång jag rakar mig. Jag är välsignad.
Och när man blir väckt tidigt på morgonen, långt innan man vill erkänna den nya dagen, och blir tillfrågad om man vill låna ut något till gärningsmannen och GÖR det... är det ett tecken på hövlighet ifall denne låter taklampan vara på efter att ha fått sin önskan uppfylld eller är det inte lite dålig stil?
Kulturkrock eller bara jag?
Saturday, October 21, 2006
Om Google var en kvinna...
Så skulle jag stå på knä just nu.
För er som inte har ett Googlekonto att njuta av... HA! Försök fixa ett så fort som möjligt. Eller det är ju förutsatt att du tycker om att organisera och ha kontroll på ditt arbete, din fritid och... ditt liv. Och det var allt jag ville säga.
Jag älskar Google.
För er som inte har ett Googlekonto att njuta av... HA! Försök fixa ett så fort som möjligt. Eller det är ju förutsatt att du tycker om att organisera och ha kontroll på ditt arbete, din fritid och... ditt liv. Och det var allt jag ville säga.
Jag älskar Google.
Har du hål i skrovet?
Innan alla ni Romeos och Julias springer ut och letar efter er perfekta partner se till att er egen båt inte läcker.Varför?
Skulle du vilja hoppa i någon annans båt och hela tiden behöva tänka på att länsa båten från vattnet istället för att njuta av färden ? Dessutom blir man blöt av att sitta i en båt som läcker. Och om man blir blöt börjar man frysa. Och när jag är blöt och fryser vill jag åka hem.
Så se till att din båt flyter innan du bjuder någon annan på en båtfärd.
Monday, October 16, 2006
Sleepless in Seattle
Jag alskar detta.
Att sitta inne i varmen pa ett slumpmassigt matstalle med duggregnet och morkret utanfor. Affarernas upplysta skyltar lyser in genom fonstret och jag har en dagstidning bredvid min hamburgare pa bordet framfor mig. Utan att bry mig om nagot annat laser jag en kronika som handlar om krigsveteraner fran Irak och svaljer en klunk vatten fran min mugg av frigolit. Jag vantar inte pa nagot, och inget vantar pa mig. Det kanns skont att bara kunna slappna av ibland och kanna att jag gjorde ratt val. Jag har ritat den forsta serierutan i mitt vuxna liv och jag ar nojd.
Idag vandrade jag omkring pa University of Washingtons campus. De flesta byggnaderna ar byggda av rott tegel och har de karakteristiska dragen av gotisk arkitektur. De som konstruerade Hogwarts till Harry Potter filmerna kom hit for att studera och inspireras av de gamla gotiska byggnaderna som stolt star pa campus. En del av de andra byggnaderna har en mer modern, gra och efficient formgivning. Sjalv gillar jag de gotiska byggnarna lite mer. Speciellt eftersom de fyra av dem jag tanker pa ar byggda i utkanterna av en rektangular yta. Det ar som en innergard mellan de fyra byggnadera. I den innergarden finns en ordnad alle utav korsbarstrad som uppratthaller en kansla av ordning. Utmarkt stalle att plugga pa nar det ar soligt. Och det kommer jag gora sa smaningom. I en utav de gotiska byggnaderna befinner sig huvudlokalerna och klassrummen for programmet "Digital Arts and Experimental Media". Jag vandrade in i den byggnaden idag i hopp om att fa se hur de som studerar programmet ser ut och vad de gor i klassrummen. Fru fortuna hjalte mig lite och sag till att en dorr till ett klassrum stod oppen. Inne satt en hel del unga akademiker och trixade med nagot sorts 3D-modelleringsprogram. Jag kan inte hjalpa att undra vad det var for uppgift de hade gett sig pa, men jag kunde ju inte bara vandra in i klassrummet och satta mig vid forsta lediga dator. Na, jag hittade radgivaren for det programmet och bad henne om att fa sitta med pa en lektion senare i veckan. Hon gav mig hennes kort och sa att det gar utmarkt bara jag mejlar eller ringer henne.
Apropa ringa, jag hoppas att jag blir uppringd av agaren av Zumiez. Jag har en bra kansla om det stallet.. och vilket dromjobb for mig. Att fa traffa en massa personer hela dagarna och ha rabatt pa mina favvoklader. Sweet... for jag maste ha pengar!
Dessutom fick jag reda pa att jag kanske maste ga i skolan i 5 ar istallet for 4. Faaaan, det kostar alldeles for mycket. 125 000 extra... det ser ut som om jag kanske maste ta extra lan och sant. For jag ger inte upp nu. Aldrig. Anledningen jag kom hit var for att ga i skolan pa detta program och aldrig att jag tanker ge upp. Atminstone inte utan en lang, blodig fight.
Glom inte att kolla min bilddagbok fran lanken till hoger! ---->
Peace out,
Marcus
Att sitta inne i varmen pa ett slumpmassigt matstalle med duggregnet och morkret utanfor. Affarernas upplysta skyltar lyser in genom fonstret och jag har en dagstidning bredvid min hamburgare pa bordet framfor mig. Utan att bry mig om nagot annat laser jag en kronika som handlar om krigsveteraner fran Irak och svaljer en klunk vatten fran min mugg av frigolit. Jag vantar inte pa nagot, och inget vantar pa mig. Det kanns skont att bara kunna slappna av ibland och kanna att jag gjorde ratt val. Jag har ritat den forsta serierutan i mitt vuxna liv och jag ar nojd.
Idag vandrade jag omkring pa University of Washingtons campus. De flesta byggnaderna ar byggda av rott tegel och har de karakteristiska dragen av gotisk arkitektur. De som konstruerade Hogwarts till Harry Potter filmerna kom hit for att studera och inspireras av de gamla gotiska byggnaderna som stolt star pa campus. En del av de andra byggnaderna har en mer modern, gra och efficient formgivning. Sjalv gillar jag de gotiska byggnarna lite mer. Speciellt eftersom de fyra av dem jag tanker pa ar byggda i utkanterna av en rektangular yta. Det ar som en innergard mellan de fyra byggnadera. I den innergarden finns en ordnad alle utav korsbarstrad som uppratthaller en kansla av ordning. Utmarkt stalle att plugga pa nar det ar soligt. Och det kommer jag gora sa smaningom. I en utav de gotiska byggnaderna befinner sig huvudlokalerna och klassrummen for programmet "Digital Arts and Experimental Media". Jag vandrade in i den byggnaden idag i hopp om att fa se hur de som studerar programmet ser ut och vad de gor i klassrummen. Fru fortuna hjalte mig lite och sag till att en dorr till ett klassrum stod oppen. Inne satt en hel del unga akademiker och trixade med nagot sorts 3D-modelleringsprogram. Jag kan inte hjalpa att undra vad det var for uppgift de hade gett sig pa, men jag kunde ju inte bara vandra in i klassrummet och satta mig vid forsta lediga dator. Na, jag hittade radgivaren for det programmet och bad henne om att fa sitta med pa en lektion senare i veckan. Hon gav mig hennes kort och sa att det gar utmarkt bara jag mejlar eller ringer henne.
Apropa ringa, jag hoppas att jag blir uppringd av agaren av Zumiez. Jag har en bra kansla om det stallet.. och vilket dromjobb for mig. Att fa traffa en massa personer hela dagarna och ha rabatt pa mina favvoklader. Sweet... for jag maste ha pengar!
Dessutom fick jag reda pa att jag kanske maste ga i skolan i 5 ar istallet for 4. Faaaan, det kostar alldeles for mycket. 125 000 extra... det ser ut som om jag kanske maste ta extra lan och sant. For jag ger inte upp nu. Aldrig. Anledningen jag kom hit var for att ga i skolan pa detta program och aldrig att jag tanker ge upp. Atminstone inte utan en lang, blodig fight.
Glom inte att kolla min bilddagbok fran lanken till hoger! ---->
Peace out,
Marcus
Sunday, October 08, 2006
Super Mario och Mentalsjukhus
Vi har ett supernintendo här i huset nu och det är onekligen ett populärt tillskott i familjen. Det är bara en tidsfråga innan hunden börjar putsa på sitt tidsrekord på Super Mario World.Apropå rekord så har Curt lyckats med den sällsynta bragden att bryta sitt ben utan att egentligen göra någonting. Och det är ju lite tråkigt då han inte kan ta mig på äventyr på universitetet medan han är handikappad. Å andra sidan har jag ju haft hand om handikappade kids innan, så det borde ju vara en baggis för mig?
Den stora nyheten är att jag inte längre är handikappad! Min stylta... gitarr har till slut anlänt och den är helt underbar bortsett från att den luktade som en kedjerökare när jag först la händerna på den. Att kyssa en rökare är som att slicka en askkopp och att spela på dennes gitarr är som att smeka en skogsbrand... som tur är jag brandman i blodet!
Det börjar också bli lite brandgult här och där i Bellingham. Den mystiska dimman lägger sig allt tjockare och hundarna och barnen gömmer sig i husen. Vad jag talar om är såklart att Halloween (jag vet att det inte ska vara stor bokstav) långsamt smyger sig på. Så jag har längtat efter att fira Halloween i USA en gång, och nu kommer jag äntligen att få göra det! Förhoppningsvis blir det stora horder av kvinnor som klär sig utmanande med ursäkten att det är Halloween och fester bortom alla proportioner! Va? Förväntningar? Jag!? :)
Förresten så körde jag förbi ett gammalt nerlagt mentalsjukhus idag med trasiga fönsterrutor, igenbommade dörrar, mossa på taket och en ackompanjerande story! Detta mentalsjukhus var sista hållplatsen för mentalsjuka patienter som höll i den sista, alltmer förtunnande, livstråden innan de for iväg någon annanstans (om man nu vill vara troende, men det är effektfullt när man berättar). Jag tror att det är säkert att säga att det inte finns en chans att jag någonsin kommer tveka att sticka dit och utforska! Är man Silent Hill-freak så är man. ;)
Håll i tråden tills nästa gång,
Marcus
Friday, October 06, 2006
FedEx = Skit!
För tillfället känner jag mig otålig och det kan bero på att jag inte fått min gitarr än. Den skulle kommit igår, men nej... FedEx var tvungen att dra till Dunkin' Donuts och sitta där i ett par timmar innan de inser att arbetsdagen är över och åker tillbaka med min gitarr till lagret.Död åt latheten!
I morse var jag så nojig över att missa ankomsten av gitarren att jag inte vågade duscha då jag möjligtvis skulle missa dörrklockan och därav missa min gitarr. Sluta skratta åt mig, detta är allvar!
Störande är också att Travis Barker har gått och brutit armen inför den kommande Plus44 konserten jag ska/skulle gå på... förhoppningsvis kommer han över sina världsliga problem och spelar konserten ändå. Om jag går på konserten och det är någon annan lustigkurre bakom trummorna blir jag lite ledsen i ögat. Man vill ju se de två andra delarna ur liket som är blink-182, och som tur är har vissa rester ur det bandet inte gått och blivit frälsta av Gud. [host]TomDeLonge[host] We don't need to whisper... suck... nä det är rätt eftersom jag kommer skrika lungorna ur mig över hur kasst det albumet är ifall jag får ett ord med den SOBen! (För er som inte vet vad SOB betyder... översätt "Son av en tik" till engelska)
Inte för att vara hård, men... om han ändrar på sig så är det väl förlåtet. Tills dess; Vik hädan!
Gå in på www.myspace.com/plus44 och lyssna på "When Your Heart Stops Beating" och njut av den energifyllda pop-punkrocken som bara en vanlig jag-skiter-i-kyrkan-men-säger-att-jag-är-kristen-för-att-alla-andra-gör-det-amerikan kan göra.
För er som hoppades på en ny film kan jag lätta era trånande hjärtan; Den kommer! ;)
Over and out,
Marcus
Sunday, October 01, 2006
Vad ska du bli när du blir stor?
En rockstjärna?
Nej, du kommer aldrig att bli känd.
En nobelpristagare?
Du är inte tillräckligt smart.
Vill du bli chef för ett jätteföretag?
Det är ingen idé, du har varken en tillräckligt bra affärsidé eller tillräckligt bra affärskänsla.
Allt som är värt att sträva efter verkar alltid vara näst intill omöjligt att uppnå. Ungefär som när man var liten och inte kunde räcka handen ända upp till kakburken. När man pratar med många "vuxna" känns det som om det inte är någon idé att försöka göra det man drömmer om för att det inte finns framtid inom det. För att alldeles för många drömmer samma sak. Du måste bli en revisor, fabriksarbetare, försäljare eller kassörska. Det är tabu att göra det man helst av allt skulle vilja göra, om inte just du drömmer om att räkna kassan klockan 8 varje kväll. Jag har många gånger känt att jag aldrig kommer uppskatta mitt jobb eftersom det inte verkar finnas någon sysselsättning där jag får betalt för att ha roligt.
- Va?! Har du roligt?
Ingen arbetar bättre när de har roligt. Ingen gör ett bättre jobb när de vaknar upp tidigt, slänger i sig kaffet och skyndar iväg till jobbet för att de bara inte kan vänta på att arbeta med det bästa som finns. Alla hatar att jobba övertid på projekt de brinner för med hela hjärtat...
Vänta... har jag fått det om bakfoten?
För jag har personligen bestämt mig för att gå till mitt jobb med en mocha, en macka och min dator iklädd ett leende. Jag vet att alla har fel. Alla som säger att man måste göra något annat har fel. Alla som säger åt någon att lägga ner gitarren och gå natur istället för rytmus bara för att världen är så har fel! Om det låter rätt så är det rätt.
Vill du bli en rockstjärna?
Det låter hur bra som helst! Polkatechno kommer att bli ett världsfenomen!
En nobelpristagare?
Det gör ingen skillnad att ingen lyckats göra en tidsmaskin innan, det är klart du kommer att lyckas!
Vill du bli chef för ett jätteföretag?
Det är klart att infödingar i afrika måste ha krambjörnar i människostorlek, det är en oupptäckt guldgruva!
Det enda du behöver göra nu är att se till att det händer!
Nej, du kommer aldrig att bli känd.
En nobelpristagare?
Du är inte tillräckligt smart.
Vill du bli chef för ett jätteföretag?
Det är ingen idé, du har varken en tillräckligt bra affärsidé eller tillräckligt bra affärskänsla.
Allt som är värt att sträva efter verkar alltid vara näst intill omöjligt att uppnå. Ungefär som när man var liten och inte kunde räcka handen ända upp till kakburken. När man pratar med många "vuxna" känns det som om det inte är någon idé att försöka göra det man drömmer om för att det inte finns framtid inom det. För att alldeles för många drömmer samma sak. Du måste bli en revisor, fabriksarbetare, försäljare eller kassörska. Det är tabu att göra det man helst av allt skulle vilja göra, om inte just du drömmer om att räkna kassan klockan 8 varje kväll. Jag har många gånger känt att jag aldrig kommer uppskatta mitt jobb eftersom det inte verkar finnas någon sysselsättning där jag får betalt för att ha roligt.
- Va?! Har du roligt?
Ingen arbetar bättre när de har roligt. Ingen gör ett bättre jobb när de vaknar upp tidigt, slänger i sig kaffet och skyndar iväg till jobbet för att de bara inte kan vänta på att arbeta med det bästa som finns. Alla hatar att jobba övertid på projekt de brinner för med hela hjärtat...
Vänta... har jag fått det om bakfoten?
För jag har personligen bestämt mig för att gå till mitt jobb med en mocha, en macka och min dator iklädd ett leende. Jag vet att alla har fel. Alla som säger att man måste göra något annat har fel. Alla som säger åt någon att lägga ner gitarren och gå natur istället för rytmus bara för att världen är så har fel! Om det låter rätt så är det rätt.
Vill du bli en rockstjärna?
Det låter hur bra som helst! Polkatechno kommer att bli ett världsfenomen!
En nobelpristagare?
Det gör ingen skillnad att ingen lyckats göra en tidsmaskin innan, det är klart du kommer att lyckas!
Vill du bli chef för ett jätteföretag?
Det är klart att infödingar i afrika måste ha krambjörnar i människostorlek, det är en oupptäckt guldgruva!
Det enda du behöver göra nu är att se till att det händer!
Subscribe to:
Posts (Atom)
