Jag orkar inte

Jag orkar verkligen inte skriva. Det är ingen bra vecka. Inte nog med att jag saknar familj och vänner som galet är det tydligen Stenbeckarnas otursdag idag. Torsdag den 14:e vann över mig. Carin skulle på bal/ellernågotliknande men fick inte komma in eftersom hon är under 18 år och jag skulle åka till Seattle och kolla på (+44) men vad händer?

Jag kommer inte på bussen, och följande buss går alldeles för sent. Fast det var tur att jag inte valde att sätta mig på buss nr 2 eftersom då hade jag nog, på grund av stormarna i området, suttit fast på I-5 ett bra tag. Jag hade möjligtvis missat jobbet imorrn också. Hemska tanke!

Mitt jobb är det som tar mig igenom dagen just nu. Att vandra omkring bland alla underbara kläder. Att prata med de toksnygga kjoltygen som glider in då och då. Att få använda kassapparaten.

Och äntligen får jag använda kassaapparaten! Det blir liksom aldrig gammalt att skanna streckkoder. Det vet alla som har vart och handlat på Coop Forum, eller något annat ställe med trådlösa handscanners. De ställena brukar också ha vågar för godis, frukt och grönsaker som skriver ut klisterlapparna så man får klistra på dem själv, och det finns få saker som är så tillfredställande som att klistra klistermärken!

Jaja, nu är jag jättetrött, och antagligen på väg att bli sjuk. Imorrn blir det ett nytt avsnitt av OC och ett arbetspass. Hoppas att jag inte är så vek att jag kollapsar bland reatjocktröjorna. Jag landar i alla fall mjukt i så fall.

Titta på ljuset i andra änden av tunneln; Graduaaaation day!

Au revoir

I crashed on the floor when I moved in

Oj. Livet. Vad ska man göra åt det egentligen?

Nu börjar det iallafall kännas att man tar steget ut och blir en självständig person. Och till musiken av Vanessa Carlton. :)

Just nu har jag inget att säga egentligen. Jag väntar på bussen som ska ta mig till kontoret där jag ska lämna in min ansökan om att flytta in till min nya lägenhet. Jag längtar grymt mycket. Det kommer att bli bra, det är jag säker på. Och var inte rädda för att komma och sova över någon gång. Mitt rum är ditt rum.

You know I would walk a thousand miles if I could just see you tonight. Alla i Sverige. Love.

Taylor Heights

Jaaaa!

Jag har hittat stället jag vill flytta till och det finns ett ledigt rum!
Livet är bra ibland. Rummet jag nämnde i den förra posten var inget jag någosnin skulle vilja bo i, men det är glömt nu när jag hittat ett nytt alldeles underbart litet rum att dela med folk mitt på Western Washington Universitys campus. Om ni inte hänger med på vad det betyder tillåt migg att förklara; Ungdomar!

Massvis med ungdomar! Jag besökte stället idag och det bokstavligen kryllar av ungdomar överallt runt stället. Vissa rum har ju tillochmed de tomma spritflaskorna i fönstrena, så när man har en ledig stund så finns det potentiella partystunder. Och det är allt en man i min ålder behöver.

Det ska minsann bli sangria laget runt när jag brutit mig loss från navelsträngen!

Sublet

Det var ett litet tag sen jag skrev här i bloggen och det är för att jag har haft lite att stå i.

Okejdå, jag skullenog kunna skrivit, men jag orkade inte. Kapisch?

Jag har kollat omkring på lägenheter, eller rättare sagt rum i lägenheter då det skulle kosta skjortan att bo ensam i lägenhet. Det verkar som om jag hittat en fin kandidat till att vara mitt nästa boende. Centralt i Bellingham, nära till bussen till skolan och mitt bland en massa partysugna studenter. Ifall någon är intresserad leder den här länken till en karta med en pil rakt på stället; http://maps.google.com/?q=loc:+1108+high+st+at+Maple+Bellingham+WA+US&ie=UTF8&z=14&ll=48.74821,-122.476788&spn=0.022411,0.086775&om=1&iwloc=addr

Annars har jag hittat en kille som behöver en hemsida till hans företag, och om jag spelar korten rätt kan jag få med mig en liten sedelbunt samt lite ved till min portfolio.

Mer om det sen. Min rumpa mår bra nu, om än lite öm.