Jag orkar inte

Jag orkar verkligen inte skriva. Det är ingen bra vecka. Inte nog med att jag saknar familj och vänner som galet är det tydligen Stenbeckarnas otursdag idag. Torsdag den 14:e vann över mig. Carin skulle på bal/ellernågotliknande men fick inte komma in eftersom hon är under 18 år och jag skulle åka till Seattle och kolla på (+44) men vad händer?

Jag kommer inte på bussen, och följande buss går alldeles för sent. Fast det var tur att jag inte valde att sätta mig på buss nr 2 eftersom då hade jag nog, på grund av stormarna i området, suttit fast på I-5 ett bra tag. Jag hade möjligtvis missat jobbet imorrn också. Hemska tanke!

Mitt jobb är det som tar mig igenom dagen just nu. Att vandra omkring bland alla underbara kläder. Att prata med de toksnygga kjoltygen som glider in då och då. Att få använda kassapparaten.

Och äntligen får jag använda kassaapparaten! Det blir liksom aldrig gammalt att skanna streckkoder. Det vet alla som har vart och handlat på Coop Forum, eller något annat ställe med trådlösa handscanners. De ställena brukar också ha vågar för godis, frukt och grönsaker som skriver ut klisterlapparna så man får klistra på dem själv, och det finns få saker som är så tillfredställande som att klistra klistermärken!

Jaja, nu är jag jättetrött, och antagligen på väg att bli sjuk. Imorrn blir det ett nytt avsnitt av OC och ett arbetspass. Hoppas att jag inte är så vek att jag kollapsar bland reatjocktröjorna. Jag landar i alla fall mjukt i så fall.

Titta på ljuset i andra änden av tunneln; Graduaaaation day!

Au revoir

I crashed on the floor when I moved in

Oj. Livet. Vad ska man göra åt det egentligen?

Nu börjar det iallafall kännas att man tar steget ut och blir en självständig person. Och till musiken av Vanessa Carlton. :)

Just nu har jag inget att säga egentligen. Jag väntar på bussen som ska ta mig till kontoret där jag ska lämna in min ansökan om att flytta in till min nya lägenhet. Jag längtar grymt mycket. Det kommer att bli bra, det är jag säker på. Och var inte rädda för att komma och sova över någon gång. Mitt rum är ditt rum.

You know I would walk a thousand miles if I could just see you tonight. Alla i Sverige. Love.

Taylor Heights

Jaaaa!

Jag har hittat stället jag vill flytta till och det finns ett ledigt rum!
Livet är bra ibland. Rummet jag nämnde i den förra posten var inget jag någosnin skulle vilja bo i, men det är glömt nu när jag hittat ett nytt alldeles underbart litet rum att dela med folk mitt på Western Washington Universitys campus. Om ni inte hänger med på vad det betyder tillåt migg att förklara; Ungdomar!

Massvis med ungdomar! Jag besökte stället idag och det bokstavligen kryllar av ungdomar överallt runt stället. Vissa rum har ju tillochmed de tomma spritflaskorna i fönstrena, så när man har en ledig stund så finns det potentiella partystunder. Och det är allt en man i min ålder behöver.

Det ska minsann bli sangria laget runt när jag brutit mig loss från navelsträngen!

Sublet

Det var ett litet tag sen jag skrev här i bloggen och det är för att jag har haft lite att stå i.

Okejdå, jag skullenog kunna skrivit, men jag orkade inte. Kapisch?

Jag har kollat omkring på lägenheter, eller rättare sagt rum i lägenheter då det skulle kosta skjortan att bo ensam i lägenhet. Det verkar som om jag hittat en fin kandidat till att vara mitt nästa boende. Centralt i Bellingham, nära till bussen till skolan och mitt bland en massa partysugna studenter. Ifall någon är intresserad leder den här länken till en karta med en pil rakt på stället; http://maps.google.com/?q=loc:+1108+high+st+at+Maple+Bellingham+WA+US&ie=UTF8&z=14&ll=48.74821,-122.476788&spn=0.022411,0.086775&om=1&iwloc=addr

Annars har jag hittat en kille som behöver en hemsida till hans företag, och om jag spelar korten rätt kan jag få med mig en liten sedelbunt samt lite ved till min portfolio.

Mer om det sen. Min rumpa mår bra nu, om än lite öm.

Ajminrumpa!

Snödagar. Vad är det med amerikanerna här?

Bara för att folk inte vet hur man kör bil stannar alla hemma istället för att kämpa på kedjorna eller dubbdäcken och trotsa naturen. Hur som helst är Eric och Kevin lyckliga över att måndag och tisdag blev skolfria. Jag däremot har en del protester då jag inte kunde åka till min skola och registrera vilka kurser jag ska läsa. Imorrn blir det ändring på det! Jag ska dit om det så blir att åka hem till registrationspersonalen och tvinga dem till jobbet!

Igår (måndag) gick Kevin och jag ut med våra snowboard utan bindningar för lite vinteraction. Istället för bindningar hade vi skruvar som satt fast i skruvhålen där bindningarna skulle sitta. Denna konstruktion är ett alldeles utmärkt exempel på hur man använder en till början ganska säker konstruktion på ett väldigt riskabelt sätt. Rent utav farligt kanske. Men kul!

Mindre kul var det när jag satsade kund och fosterland nedför backen på snowboarden rakt emot en byggnadsplats. Och på en byggnadsplats finns det nästan alltid lastpallar. Och lastpallar är ena jävlar på att kamouflera (stavning, någon?) sig under snö. Så nu behöver jag nästan inte säga att jag dundrade rakt in i lastpallarna och gjorde illa mitt lilla lår på undersidan som ni så vackert kan se på bilden.

Jag trodde jag skulle bli steril. Best day ever.

Urban camping!

För alla som är nyfikna på den nya extremsporten urban camping har jag nu gjort en video av min första utflykt till cementtrottoarernas gyllene rike.

Och för de som är nyfikna på Nintendo Wii guidar jag er igenom vad som finns i lådan till det vackra kamerajobbet signatur Kevin.

Urban camping fo life!

Kenneth Theodor Riggs

Det snöar, det snöar... som tusan!

Och jag jobbar, jag jobbar... som tusan också. I fredags blev det 17 till stängning, och olyckligtvis blev det strul med datorerna eftersom kreditkortsmaskinen inte funkade i början på dagen. Tur var att jag inte jobbade på morgonen eller förmiddagen... otur var att ja jobbade på kvällen. Vi lyckades stänga till slut och var därifrån klockan ett på natten. Och då berättade de som jobbade där att när de satt sig i bilen i torsdags, för att åka snowboard på Mt.Baker, var det första han sa:

"You've got a great crew in there, but there one guy i'm really stoked about, and that's Marcus. He worked his ass off all day and didn't say a word!"

Jag. Är. Bäst.

Nu kan jag dö lycklig. :)

För övrigt mördade jag mina försäljningsmål igår som var på $800 med total $950 sålt. Och det även fast ingen i kassan visste att jag jobbade första två timmarna. Det betyder att de inte knappade in mer än $25 i mitt namn under den tiden. Det behöver väl knappt sägas att jag hade spräckt $1000 annars...

Annars har jag blivit attackerad av fisken Ken idag, som nu är officiellt döpt till Kenneth Theodor Riggs. Jag skulle mata honom med fiskmat, men han tyckte nog att mitt lillfinger såg mer aptitligt ut så han hoppade upp och bet tag i fingret. Jag ryggade tillbaks och allt som allt hamnade han på heltäckningsmattan. Efter en kort men intensiv räddningaktion av mig så var Ken säker i sitt akvarium igen!

Slutet gott, allting gott!

Best... week... ever...

Den senaste veckan har varit en aning hektisk, fast också den bästa veckan hittils i USA. Vad som hände förra helgen lämnar jag till min framtidan film att berätta.

I måndags fick jag ett samtal från Siobhan, min chef på Zumiez, som undrade ifall jag kunde jobba tisdag klockan fem. Javisst, äntligen mer jobb tänker jag. Så jag åker dit tisdag, är där klockan fem på eftermiddagen och möts av en enorm nästan tom lokal med ungeför 20 pers inuti. Förutom alla undersåtar var min chefs chef där; distriktschefen Chris Titus!

Den första uppgiften vi fick betalt för att göra var att vandra till kylboxen och ta för oss en dryck. Red bull, vatten eller Dr. Pepper. Det blev en Red Bull för mig. Efter detta fick vi alla varsitt rakblad och instruktionerna för vad vi egentligen skulle göra; Vi skulle bygga en affär. En STOR affär. Och öppna lådor med rakblad. :)

Allt börjar och vi bygger på som tusan. Väggar, hängare, soffor, tv-spel, omklädningsrum och kassan. Sen vart det dags att flytta allt från den gamla butiken till den nya. Jag kan lugnt berätta att det finns mer i en klädaffär än vad som syns!

En massa kläder och flatbäddsurfing mellan butiken senare var det dags att flytta skorna. Oh, skorna... jag tror det finns över ett tusen par skor i den affären. Flatbäddarna var så packade att man inte såg framför sig ifall man puttade dem bakifrån!

Klockan 02:15 fick vi åka hem och stupa ner i våra väntande sängar.

Beep beep! 07:30! Dags att åka till jobbet igen!

Andra dagen var den galna sorteringsdagen. Hur många lådor som helst, och alla ska upp på väggarna, men det vr inte så farligt eftersom vi fick flingor och donuts. Själv provade jag Pops! och organisk mjölk vilket smakade sött och knaprigt; som mycket annat i USA.

Det bästa på dagen var när distriktschefen sa: "I'm stoked about you working here. You're a great guy to have around!"

Jobba. Sluta 17:00. Hem och spela Zelda i en timme. Sova kl 19:00. Vakna kl 09:00. Jobbat 18/24 timmar från tisdag kl 17:00 till onsdag kl 17:00.

Best day ever!

Eftertraktad

Jag fick ett telefonsamtal igår. Det var från PacSun. De ville erbjuda mig jobb. Jepp.

Det betyder att jag fått jobberbjudande från båda ställena jag ville jobba på och det känns bra. Jag fick det jag ville ha gånger två. Fast jag kunde ju såklart inte tacka ja till PacSun jobberbjudandet eftersom Jag redan tackat ja till Zumiez, och man får inte jobba för konkurrerande företag. Men som jag sagt innan går Zumiez före.

Jag saknar mina vänner den här helgen. Kom hit till mig så dricker vi sangria mot lagen, förutom Chrisse och Ingrid som ju redan är 21. Och såklart David och Vlad, men vi kan alltid låtsas. Det är ju kul att göra sånt som man egentligen inte får göra. Folk kommer hem idag, ikväll. Emelie, Eric och Kevin kommer tillbaks från Mexico. Jag hade också velat åka dit och surfa, men det kunde jag ju inte. Bill stannar kvar tills den 16e, jag tror det är för att han gör något för Surfrider Foundation.

Ifall ni kan lyssna på Imogen Heap - Hide and Seek så gör det. Underbart bra... sång. För det är bara sång i den låten. Ni som kollar på The OC kommer känna igen den från sista avsnittet i säsong tre. Den säsongen var inte så bra, förutom sista avsnittet då det äntligen hände något spännande. Som tur är Josh Schwartz tillbaka vid skrivbordet och skriver en hel del av den nya säsongen. Det är killen som skrev nästan hela säsong ett, vilket var en riktig resa.

Ifall ni är för häftiga för The OC så ska ni nog stanna borta från Grey's Anatomy också, men för er som är i kontakt med er emotionella sida är det en extremt bra serie också. Ifall ni vill vara hårda grabbar (eller tjejer) så ska ni inte kolla på Grey's Anatomy säsong två avsnitt fyra framför de ni vill impa på. Fråga bara Carin hur det avsnittet känns. Oooh, emotions.. ta över mig så att jag känner att jag lever!

För er som tycker det är spännande att vänta på min musikkarriär kan jag glädja med att jag har idéer och sånt på en hel del låtar nu. Man vet aldrig, men kanske lyckas jag få ut ett album innan februari. Det kommer ett smakprov på MySpace så småningom.

Tills livet för oss samman igen,
Marcus

Posten

Jepp, jag har sålt lite grejer på eBay, och då måste man åka till posten. Hoppas att det blir lika kul för er som det var för mig.... eller glöm det jag nyss sa för först glömde jag plånboken och sen glömde jag pengar. Man brukar säga tredje gången gillt och det är det som gäller idag också!

Det var val igår här i USA. Demokraterna vann! Nu kanske vi kan få ut en del folk ur Irak. Håll tummarna för det!

Och jag börjar bli trött på den här propagandan som man alltid blir påtvingad. Jag VILL INTE vara kristen. Kan man inte lämna de som inte vill ifred? Nej, nu överskattar jag de små liven. De MÅSTE tvinga sin religion på alla. Precis som de som styr (styrde?) USA tvingar sig på resten av världen. Jaja... njut av filmen nu!

Torktumlade kalsonger

Det finns en sak som slår mycket här i världen. Som trots alla underbara saker, som att tex duscha varmt, åka wakeskate, klara ett prov, äta en god måltid, kyssa någon speciell, vinna i något eller få en komplimang, slår alltihopa med busslängder (jag har aldrig gillat hästar). Det jag pratar om är såklart att sätta på sig ett par varma, torktumlade kalsonger och känna dem omsorgsfullt ta hand om ens frysande hud. Mmmmm...

Det enda som förstör det lite är att det inte fortsätter att vara varmt en längre stund. Jaja, någon kanske kommer på kalsonger med värmeelement insydda nån gång i framtiden. Vore inte DET en nyttig användning av ny teknik?

Apropå ny teknik har jag hittat en nytt litet program för att spela in musik som i kompsitionsväg klår allt jag tidigare använt. Man bygger liksom byggklossar av musik som man sen pusslar ihop till något fint utan att någonsin stoppa musiken.
Ballt!

Något som är mindre ballt är att jag var tvungen att sova i vardagsrummet igår eftersom Zoe, husets stolta hund, var livrädd. Hon var så rädd att hon skakade! Och det hon var rädd för var blixt och dunder; Det åskade utomhus. Så snälla Marcus fick ge upp sin rygg för det lilla djuret och sova på soffan på bottenvåningen. Soffan som til och med är obekväm att sitta i. Det var som att ligga längs tre biosalsfåtöljer utan vaddering. Inte bekvämt, men jag borde sluta klaga eftersom jag har sovit på värra ställen... som tex på planket på en uteplats. (Ante ;D)

Nu känner jag hungern smyga sig på. Vad kan det bli idag?
Tony's Pizza?
Hawaii BBQ?
Caesarsallad?
Taco Bell?
Sbarro?
Subway?
Quiznos?

Nej, nu får jag sluta innan jag börjar gråta. Seeya!

Intervjua mig!

Jag vet inte om någon lyckats missa att jag har fått intervjuer på PacSun och på Zumiez vilka är de två ställen jag helst vill jobba hos. För att sammafatta intervjuerna så kickade jag some ass!

Zumiezintervjun var ett av de roligaste grejerna jag gjort. Det var en gruppintervju på åtta pers och alla var tvunga att komma till gruppintervjun utklädda till något. Mina framtida kollegor hade klätt ut sig till businessman, fågel-enigma, höst, Ace Ventura, byggnadsarbetare, nedslagen cheerleader och utbränd snowboardåkare. Det var en lättnad när jag kom dit eftersom ingen hade klätt ut sig till det jag var utklädd till; Pirat! Arr!

Vi hängde med ägarinnan Siôbhan (jag måste komma ihåg att fråga vart det namnet kommer ifrån) från Zumiez-affären till avdelningen i shoppingcentret där alla snabbmatsrestauranger befinner sig för att hitta ett tomt bord vi alla kunde sitta vid. Siôbhan började med att berätta lite om hur det är att jobba på Zumiez som tex att man får provision på det man säljer och att det finns belöningar till de som gör bäst ifrån sig i form av mindre belöningar som grejer för $100 varje månad eller en snowboardresa och en massa gratisprylar ifall man lyckats sälja grejer för $100 000 på ett år.

Sedan fick vi introducera oss och berätta vad vi var utklädda till samt dela med oss av det galnaste vi gjort på senast. Ifall någon verkligen behöver veta det jag sa kan ni fråga, men det har att göra med att stå på scen lättklädd. Medan vi gjorde detta kom försteassistenten för Zumiez, John, till bordet också.

Nu när vi alla hade fått en känsla för varann ledde Siôbhan och John oss till en korridor bakom affärerna där det inte fanns något folk. Vi delades upp i två grupper och fick komma på ett lagnamn och en hejaramsa för vårt lag. Jag var del av Team Ramrod, och vår kampsång har jag redan förtryckt... men det var liksom en blandning an Run DMC, Beastie Boys och ett halloweenparty.

Efter att båda lagen framfört sin kampsång skulle vi ställa oss i två led ungefär som på gympan när man ska springa en och en och runda en kon och sedan springa tillbaka med skillnaden att vi skulle springa fram och fråga tre försäljningsfrågor som vardera skulle följas av ett "...därför att..." så snabbt vi kunde.

Hi, what are you looking for today? (Because we've got two for $25 t-shirts over there)

So what brands are you into? (DC.. okay, we've actually got a new pair of DC shoes that aren't out on the sales floor yet. Would you like me to get them for you?)

Alright. Is there anything else you're looking for? (There's a pretty rad DC belt buckle on sale right now.)

Behöver jag ens nämna att mitt lag vann? ;D
Fast jag fick lite tunghäfta då jag missade att få med en "...därför att..." på första frågan och var tvungen att gå tillbaks. Men det är lite press på en när man vill vinna!

Efter vinsten gick vi tillbaka till affären och blev undervisade lite om hur de viker tröjor på Zumiez. Båda lagen fick sedan en vägg per lag som vi fick tio minuter på oss att organisera om enligt CVS (Category, Vendor, Style). När de tio minuterna passerat delades det ut kritik om vad vi gjorde bra och vad vi kunde gjort bättre. Jag kommer aldrig att så länge jag lever glömma att jeans ska vara på en sida och t-shirts på en annan. Hur som helst var de hur nöjda som helst med våra insatser och valde att ge oss alla en chans att jobba på Zumiez. Allt jag kan hoppas på nu är att de uppskattar mina insatser hos dem så mycket att jag får fast anställning efter julen som är en sorts testperiod. Jag har ju i alla fall fått jobbet jag ville ha! (Och 25% på allt i affären) :D

PacSun intervjun var inte lika rolig då jag och tre andra kandidater gick med vicemanagern till matstället i shoppingcentret och gjorde en mer traditionell "Så... berätta lite om dig själv"-intervju. Utan att skryta så tycker jag att jag gjorde ett bra jobb nu när jag slutligen kommit på hur tusan man ska svara på uppmaningen "Berätta lite om dig själv". Jag säger helt enkelt att jag är bäst!

Så sammanfattningsvis kan jag erkänna att jag ser mer fram emot att få jobba på Zumiez än ifall jag får jobb på PacSun. PacSun har samma timlön och det finns ingen provision man kan kämpa för. Ifall jag får jobberbjudande på PacSun så får det komma i andra hand. Dessutom verkar det vara mycket mer party på Zumiez!

Och ja just det... jag har den där. :)

Parkeringsplats!

Hehehe, nu sitter jag pa en parkeringsplats och snor lite wireless internet fran nagon. Det ar lite busbus, men snart ska jag pa intervju pa PacSun!
Igar hade jag ju intervju pa Zumiez och till allas gladje fick jag jobbet. Nu galler det bara att jag skoter mig bra sa att jag far fortsatt anstallning efter provotiden. Och ifall jag far det far jag ju 25% pa llt i affaren. Wohooo, skateklader kostar ju som klader pa H&M har.. och 25% pa allt. ja, det kan nog inte bli battre an sahar! :D

Onska mig lycka till sa kanske jag har jobb pa bada!

Pirat på jobbet!

Yes! Jag har fått intervjuer på jobben jag ville ha. PacSun och Zumiez här kommer jag!

Och intervjun på Zumiez har jag höga förväntingar på eftersom de förväntar mig och de andra på intervjun att klä ut sig i sina halloweenkostymer. Istället för att svara på uttalandet "Så, berätta lite om dig själv." ska vi göra olika aktiviteter. Och med vi menar jag ju såklart de andra på intervjun. Det är nämligen en gruppintervju på ca 15 pers. Jag får hoppas att min piratkostym inte anses alldeles för fantasilös, men vad väntas egentligen? Jag flyttade hit för en månad sen och har inte haft tid att samla ihop min normala garderob med minst 5 utklädnadsset. Men då är det ju ett krav som ställts av chefen [Red: kvinna] som igår när jag frågade efter intervjun hade på sig tajta lackkläder med rävöron och svans. Och med den meningen åkte alla manliga läsares hakor ner på tangetbordet. Tyvärr händer detta bara en gång om året då de flesta unga, och säkerligen en och annan för gammal, kvinna får en ursäkt att klä sig vågat... och det kallas "Halloween". Hurra för traditioner! ;)

Jag har också sålt mitt ljudkort och köpt en TonePort KB37 (på bilden) istället. Trevlig liten synth/gitarr-och-basförstärkarsimulator/ljudkort/kontrollyta. Med andra och är det en allt-i-ett box. Tyvärr tar den inte med sig tjejer hem eller lagar min frukost, men vad ska man göra åt det? Den kan ju i alla fall låta lite och det är ju allt jag egentigen ville.

För alla som inte redan visste detta har min stackars kusin Annika vart med om en bilolycka. Hon blev påkörd bakifrån och skjöts ut från vägen i en actionsfilmsvolt men landade som tur var på alla fyra (hjul) helt oskadd. Tacka [någon] för det!

För att avsluta vill jag dela med mig av mitt fynd av en påse corndogs i frysen i garaget och tipset om (+44)'s låt "Make You Smile". Coolt, Markus Hoppus. Coolt.

Seatthole

Jag hade en massa råfilm och jag tänkte.. varför inte bara sätta ihop en liten liten video som visar lite lite av det jag gjorde i Seattle. Den kanske inte är på samma nivå som de andra, men den har en plats i mitt hjärta ändå!

Jag har rakat mig!

Det kanske jag har. Eller jag menar att jag har rakat mig men att jag kanske har ett jobb som sky på moset (Nej, jag vill inte ha grädde på mitt mos). Jag var på jobbintervju idag på mataffären Haggens och intervjuades av en tjej aningen äldre än mig själv. Hon berättade att jag kommer att få ta mig an de avsevärda uppgifterna att plocka upp frukt och grönsaker, städa golvet i grönsaksavdelningen och ge tomater till folk som är besvikna. Ha! Det kommer jag att fixa utmärkt! Dessutom lyckades jag lista ut att hon antagligen tycker om mig eftersom hon skrattade lite och hade väldigt trevligt under intervjuns gång. Jag måste säga att jag är bättre på kemi än vad jag trott innan. Förhoppningsvis räcker det med att vinna över henne för att få jobbet.

Affären är öppen dygnet runt 364 dagar om året. Och nej, jag skrev inte fel. De har faktiskt stängt på Juldagen. För de som undrar "Varför Juldagen?" kan jag avslöja att det är ungefär samma sak som julafton, fast det inte är det. Kort sagt: Man får öppna julklappar på juldagen i USA och det finns inte en människa som vill jobba dagen de fått nya presenter. I alla fall inte jag.

I övrigt har vi nog de konstigaste djuren som finns i detta hushåll. Ken (fisken) försöker hoppa in i påsen med fiskmat när man ska mata honom, och egentligen... vem klandrar honom?



Hunden klättrar över staket och fågeln är ett nervvrak. Jag börjar nog också bli lite nervig... men det är skönt att man kan komma undan från allt i ett eget rum.

Apropå rakningen... jag hoppas att allt fungerar nu. Jag brukar ju alltid få en massa utslag och inväxta skäggstrån när jag rakar mig, men idag har jag tagit fram min metrosexuella sida och allt som kommer med det. Arsenalen består, i den ordning de används, av: Pre-shave lotion för att förbereda huden för rakning, face scrub för att lyfta upp skäggstråna och rengöra porerna för en närmre rakning, shaving creme för att göra rakningen så smidig som möjligt och minska irritation, turbo superduper mach 3 rakblad med en vibrator (what!?) för att lättare raka skägget och slutligen post-shave healer för att fixa alla de där små blodiga såren och minska risken för utslag. Jag känner att det knappt behöver nämnas att det tog mer än 20 minuter att raka sig, men hittils har jag inte fått ett enda utslag. Jag kanske är som alla andra ändå.. jag kanske kan raka mig utan att se ut som ett akut eksemanfall efteråt... och det enda jag måste göra är att använda ett raklblad lika vasst som en katana och 4 olika krämer varje gång jag rakar mig. Jag är välsignad.

Och när man blir väckt tidigt på morgonen, långt innan man vill erkänna den nya dagen, och blir tillfrågad om man vill låna ut något till gärningsmannen och GÖR det... är det ett tecken på hövlighet ifall denne låter taklampan vara på efter att ha fått sin önskan uppfylld eller är det inte lite dålig stil?
Kulturkrock eller bara jag?

Om Google var en kvinna...

Så skulle jag stå på knä just nu.

För er som inte har ett Googlekonto att njuta av... HA! Försök fixa ett så fort som möjligt. Eller det är ju förutsatt att du tycker om att organisera och ha kontroll på ditt arbete, din fritid och... ditt liv. Och det var allt jag ville säga.

Jag älskar Google.

Har du hål i skrovet?

Innan alla ni Romeos och Julias springer ut och letar efter er perfekta partner se till att er egen båt inte läcker.

Varför?

Skulle du vilja hoppa i någon annans båt och hela tiden behöva tänka på att länsa båten från vattnet istället för att njuta av färden ? Dessutom blir man blöt av att sitta i en båt som läcker. Och om man blir blöt börjar man frysa. Och när jag är blöt och fryser vill jag åka hem.

Så se till att din båt flyter innan du bjuder någon annan på en båtfärd.

Sleepless in Seattle

Jag alskar detta.

Att sitta inne i varmen pa ett slumpmassigt matstalle med duggregnet och morkret utanfor. Affarernas upplysta skyltar lyser in genom fonstret och jag har en dagstidning bredvid min hamburgare pa bordet framfor mig. Utan att bry mig om nagot annat laser jag en kronika som handlar om krigsveteraner fran Irak och svaljer en klunk vatten fran min mugg av frigolit. Jag vantar inte pa nagot, och inget vantar pa mig. Det kanns skont att bara kunna slappna av ibland och kanna att jag gjorde ratt val. Jag har ritat den forsta serierutan i mitt vuxna liv och jag ar nojd.

Idag vandrade jag omkring pa University of Washingtons campus. De flesta byggnaderna ar byggda av rott tegel och har de karakteristiska dragen av gotisk arkitektur. De som konstruerade Hogwarts till Harry Potter filmerna kom hit for att studera och inspireras av de gamla gotiska byggnaderna som stolt star pa campus. En del av de andra byggnaderna har en mer modern, gra och efficient formgivning. Sjalv gillar jag de gotiska byggnarna lite mer. Speciellt eftersom de fyra av dem jag tanker pa ar byggda i utkanterna av en rektangular yta. Det ar som en innergard mellan de fyra byggnadera. I den innergarden finns en ordnad alle utav korsbarstrad som uppratthaller en kansla av ordning. Utmarkt stalle att plugga pa nar det ar soligt. Och det kommer jag gora sa smaningom. I en utav de gotiska byggnaderna befinner sig huvudlokalerna och klassrummen for programmet "Digital Arts and Experimental Media". Jag vandrade in i den byggnaden idag i hopp om att fa se hur de som studerar programmet ser ut och vad de gor i klassrummen. Fru fortuna hjalte mig lite och sag till att en dorr till ett klassrum stod oppen. Inne satt en hel del unga akademiker och trixade med nagot sorts 3D-modelleringsprogram. Jag kan inte hjalpa att undra vad det var for uppgift de hade gett sig pa, men jag kunde ju inte bara vandra in i klassrummet och satta mig vid forsta lediga dator. Na, jag hittade radgivaren for det programmet och bad henne om att fa sitta med pa en lektion senare i veckan. Hon gav mig hennes kort och sa att det gar utmarkt bara jag mejlar eller ringer henne.

Apropa ringa, jag hoppas att jag blir uppringd av agaren av Zumiez. Jag har en bra kansla om det stallet.. och vilket dromjobb for mig. Att fa traffa en massa personer hela dagarna och ha rabatt pa mina favvoklader. Sweet... for jag maste ha pengar!

Dessutom fick jag reda pa att jag kanske maste ga i skolan i 5 ar istallet for 4. Faaaan, det kostar alldeles for mycket. 125 000 extra... det ser ut som om jag kanske maste ta extra lan och sant. For jag ger inte upp nu. Aldrig. Anledningen jag kom hit var for att ga i skolan pa detta program och aldrig att jag tanker ge upp. Atminstone inte utan en lang, blodig fight.

Glom inte att kolla min bilddagbok fran lanken till hoger! ---->

Peace out,
Marcus

Super Mario och Mentalsjukhus

Vi har ett supernintendo här i huset nu och det är onekligen ett populärt tillskott i familjen. Det är bara en tidsfråga innan hunden börjar putsa på sitt tidsrekord på Super Mario World.

Apropå rekord så har Curt lyckats med den sällsynta bragden att bryta sitt ben utan att egentligen göra någonting. Och det är ju lite tråkigt då han inte kan ta mig på äventyr på universitetet medan han är handikappad. Å andra sidan har jag ju haft hand om handikappade kids innan, så det borde ju vara en baggis för mig?

Den stora nyheten är att jag inte längre är handikappad! Min stylta... gitarr har till slut anlänt och den är helt underbar bortsett från att den luktade som en kedjerökare när jag först la händerna på den. Att kyssa en rökare är som att slicka en askkopp och att spela på dennes gitarr är som att smeka en skogsbrand... som tur är jag brandman i blodet!

Det börjar också bli lite brandgult här och där i Bellingham. Den mystiska dimman lägger sig allt tjockare och hundarna och barnen gömmer sig i husen. Vad jag talar om är såklart att Halloween (jag vet att det inte ska vara stor bokstav) långsamt smyger sig på. Så jag har längtat efter att fira Halloween i USA en gång, och nu kommer jag äntligen att få göra det! Förhoppningsvis blir det stora horder av kvinnor som klär sig utmanande med ursäkten att det är Halloween och fester bortom alla proportioner! Va? Förväntningar? Jag!? :)

Förresten så körde jag förbi ett gammalt nerlagt mentalsjukhus idag med trasiga fönsterrutor, igenbommade dörrar, mossa på taket och en ackompanjerande story! Detta mentalsjukhus var sista hållplatsen för mentalsjuka patienter som höll i den sista, alltmer förtunnande, livstråden innan de for iväg någon annanstans (om man nu vill vara troende, men det är effektfullt när man berättar). Jag tror att det är säkert att säga att det inte finns en chans att jag någonsin kommer tveka att sticka dit och utforska! Är man Silent Hill-freak så är man. ;)

Håll i tråden tills nästa gång,
Marcus

FedEx = Skit!

För tillfället känner jag mig otålig och det kan bero på att jag inte fått min gitarr än. Den skulle kommit igår, men nej... FedEx var tvungen att dra till Dunkin' Donuts och sitta där i ett par timmar innan de inser att arbetsdagen är över och åker tillbaka med min gitarr till lagret.

Död åt latheten!

I morse var jag så nojig över att missa ankomsten av gitarren att jag inte vågade duscha då jag möjligtvis skulle missa dörrklockan och därav missa min gitarr. Sluta skratta åt mig, detta är allvar!

Störande är också att Travis Barker har gått och brutit armen inför den kommande Plus44 konserten jag ska/skulle gå på... förhoppningsvis kommer han över sina världsliga problem och spelar konserten ändå. Om jag går på konserten och det är någon annan lustigkurre bakom trummorna blir jag lite ledsen i ögat. Man vill ju se de två andra delarna ur liket som är blink-182, och som tur är har vissa rester ur det bandet inte gått och blivit frälsta av Gud. [host]TomDeLonge[host] We don't need to whisper... suck... nä det är rätt eftersom jag kommer skrika lungorna ur mig över hur kasst det albumet är ifall jag får ett ord med den SOBen! (För er som inte vet vad SOB betyder... översätt "Son av en tik" till engelska)

Inte för att vara hård, men... om han ändrar på sig så är det väl förlåtet. Tills dess; Vik hädan!

Gå in på www.myspace.com/plus44 och lyssna på "When Your Heart Stops Beating" och njut av den energifyllda pop-punkrocken som bara en vanlig jag-skiter-i-kyrkan-men-säger-att-jag-är-kristen-för-att-alla-andra-gör-det-amerikan kan göra.

För er som hoppades på en ny film kan jag lätta era trånande hjärtan; Den kommer! ;)

Over and out,
Marcus

Vad ska du bli när du blir stor?

En rockstjärna?
Nej, du kommer aldrig att bli känd.

En nobelpristagare?
Du är inte tillräckligt smart.

Vill du bli chef för ett jätteföretag?
Det är ingen idé, du har varken en tillräckligt bra affärsidé eller tillräckligt bra affärskänsla.

Allt som är värt att sträva efter verkar alltid vara näst intill omöjligt att uppnå. Ungefär som när man var liten och inte kunde räcka handen ända upp till kakburken. När man pratar med många "vuxna" känns det som om det inte är någon idé att försöka göra det man drömmer om för att det inte finns framtid inom det. För att alldeles för många drömmer samma sak. Du måste bli en revisor, fabriksarbetare, försäljare eller kassörska. Det är tabu att göra det man helst av allt skulle vilja göra, om inte just du drömmer om att räkna kassan klockan 8 varje kväll. Jag har många gånger känt att jag aldrig kommer uppskatta mitt jobb eftersom det inte verkar finnas någon sysselsättning där jag får betalt för att ha roligt.

- Va?! Har du roligt?

Ingen arbetar bättre när de har roligt. Ingen gör ett bättre jobb när de vaknar upp tidigt, slänger i sig kaffet och skyndar iväg till jobbet för att de bara inte kan vänta på att arbeta med det bästa som finns. Alla hatar att jobba övertid på projekt de brinner för med hela hjärtat...

Vänta... har jag fått det om bakfoten?

För jag har personligen bestämt mig för att gå till mitt jobb med en mocha, en macka och min dator iklädd ett leende. Jag vet att alla har fel. Alla som säger att man måste göra något annat har fel. Alla som säger åt någon att lägga ner gitarren och gå natur istället för rytmus bara för att världen är så har fel! Om det låter rätt så är det rätt.


Vill du bli en rockstjärna?
Det låter hur bra som helst! Polkatechno kommer att bli ett världsfenomen!

En nobelpristagare?
Det gör ingen skillnad att ingen lyckats göra en tidsmaskin innan, det är klart du kommer att lyckas!

Vill du bli chef för ett jätteföretag?
Det är klart att infödingar i afrika måste ha krambjörnar i människostorlek, det är en oupptäckt guldgruva!


Det enda du behöver göra nu är att se till att det händer!

Give it a name 2006 - Jovva & Macke

Till slut har jag fått arslet ur vagnen och gjort en liten minnesvideo från när Jovva och jag var i London i april!

Njut!

Tarzan

För er som fortfarande inte tror på att jag flyttat till Kambodja istället för USA visar jag nu videobevis på mitt liv som apa.

Är det inte talang så vet jag inte vad det är...

Sjukt

Jag verkar ha fått ngn sorts sjukdom från Emily och Eric, så jag sitter här och käkar Halls honungshalstabletter. Jag funderade ett tag på att kanske dricka te med honung, men vem orkar göra sånt. Borde man inte få service när man är sjuk?

Utöver mina personliga problem... eller, det här handlar ju faktiskt om mig! Jag Har fått mitt eget rum nu och det är asbra förutom att jag har ett akvarium här inne med fisken Ken. Inget ont emot Ken men hans bostad låter så in i helsike så att jag inte kan sova. Det är så illa att lille Ken får klara sig utan syrepumpen under nattens gång. Så småningom ska ni få se ett fotografi av Ken och resten av mitt rum också!

Jag börjar känna abstinensen av att inte ha en elgitarr att spela på... det kliar i mina fingrar. Det är nästan så illa att jag måste gömma PODen för att inte bli galen. För de som inte vet vad en POD är så ska jag förklara. Det är en liten röd grej med en massa förstärkare i.

Annars har jag börjat vänja mig vid, hur hemskt det än är, amerikansk TV. Mellan reklamen och alla hemska program finns det faktiskt ädelstenar som nya avsnitt av Simpsons, Family Guy, American Dad, Supernatural, Grey's Anatomy och så småningom också OC. Jag kommer att ha fullt upp!

Tjugoett for en biobiljett?

Nu har jag haft min första helg här i USA. Vad är det egentligen med folk och att dricka mer än vad de kan. Jaja, jag antar att en utav nackdelarna med att lagstifta hogre alder an... eller sa har det med kulturen att gora. Eller vem forsoker jag lura? Dett finns ju folk overallt som inte kan fixa olen/vinet/pick-a-poison.

I ovrigt skulle jag se Jackass: Number Two, men min kusin Eric ar for ung och han kan inte reglerna for aldersgrander pa bio an... men vafasen, man maste vara 21 for att kopa mer an EN biljett pa bio!

Om ni undrar vafasen jag sysslar med sa kan jag beratta att jag lyssnar pa Nikola Sarcevic - LockSportKrock och faller en ensam tar for hur vacker den sangen ar. Jag har ju i alla fall inte forlorat mina broder, tack och lov!

Utover det sa haller jag pa att fixa sa att jag far ett eget rum. Nar det blir klart lovar jag att skriva mer har.

Arrivé

Nu är jag här. Jag har tagit det första stora steget mot det jag alltid har drömt om att göra. Så länge jag kan minnas har jag alltid velat bo i USA och testa hur det är att leva i den kultur jag växt upp med vid sidan om den svenska. Så med allt inräknat borde det kännas hur bra som helst... eller?

En sak man inte inser förrän precis innan man åker är att man älskar sin familj och sina vänner något så otroligt mycket. Detta är något jag har känt av nu. Det känns liksom inte som om det är verklighet att jag är 660 mil från mitt hem. Som Jovva sa till mig på msn; "När jag slutade jobbet tänkte jag liksom bara att jag skulle hem till dig... men så kom jag på att det inte är så längre.". Det känns exakt så för mig också. Som tur är finns ju i alla fall Skype. Thank friggin' god för det!

Nog med negativiteter, jag vill berätta för alla hur underbart bra det kommer att bli här. Och hur underbart bra det kommer att vara mellan oss alla. För ifall man ska se sanningen som den är finns jag här, nästan, precis som vanligt!


För alla som missat det hade jag en bra flight (förutom att man inte fick sin egen filmmonitor i varje stolsits... och ifall jag ska vara ärlig så störde det skiten ur mig). Jag lyssnade på mormor o morfars regnskogs-CD och sov ganska mycket av flighten. Förresten känns det konstigt att väckas av att få middag direkt; Det känns som om man äter en svamp vad man än äter... men flygplansmaten är ju inte långt ifrån att vara en stor svamp man trycker i sig (krusty craaaaab!). Dock var cranberryjuicen på flygen helt otrolig! Jag tror jag tog slut på all på flyget från Newark till Seattle. Apropå Newark, när jag satt och åt min favvokyckling som bara finns i USA (General Tso chicken?) på flyplatsen i Newark frågade ett äldre par mig ifall det gjorde något ifall de satt vid samma bord som mig. Vi började prata litegrann, jag tror det var på grund av att jag såg lite vilsen ut vilket berodde på att jag inte kunde hitta Jovvas undervattensrestaurang som han pratade så mycket om... det visade sig att den faktiskt var i Chicagos flyplats. Hur som helst nämnde jag att jag flyttar till Seattle för att plugga, och efter en lång förklaring av vad det är jag ska plugga får jag reda på att deras son är den som anställer folk på Microsofts avdelning vid namn Bungie. Bingo! Det är en tv-spelsstudio! Ännu bättre är att Microsoft har deras olika kontor runt Seattle. Ytterligare en detalj som spär på hur otroligt det var att jag råkade in i detta par är att sonen heter Marcus också. These thing don't happen in real life!? Jag fick i alla fall hans nummer innan jag var tvungen att skynda mig till flighten mot Seattle.

På flighten till Seattle satt jag mellan en old-school metallare med Slayer-tröja och en businessman som säljer konst från konstnärer som dött. Attans! Jag som letar efter någon att sälja mina doodles. Jag snackade men businesskillen och han berättade vad han kollade efter när han anställde folk, en utav färdigheterna var initiativ (flytta från Sverige till Seattle, någon?). Mr.Slayer erbjöd att visa mig runt kring musikscenen i Seattle när jag besöker staden. Jag har redan två telefonnummer... kontaktnätet växer!


Dag 1

Igår (13 sep) var jag i Seattle och besökte Curts frathus. Jag träffade en del folk från i februari och det var kul att de kände igen mig. Antar att de inte glömmer SWEDEN! Curt, jag, Cody och Ryder, Curts rumskamrat för året, målade Curts och Ryders rum. Burritos till middag, niiiice.


Jetlag... jag har det som fasen. Nu är jag trött som efter en dags slavarbete!
Imorrn ska jag väl försöka ta mitt körkortsfoto.

Jag behöver en gitarr! När jag får min POD kommer den att stirra hånandes på mig med sin bönformade, metallicröda glans tills jag får trycka in en gitarrsladd i den och visa vad svenskar går för!

Jag saknar er alla i Sverige och glöm inte att ladda ner Skype och lägga till mig (marcus.stenbeck)!

The day I got my drivers licence

I got it on the first try!

Yess!!

I am very happy with myself.

Oh yeah!

The day I made it into Whatcom

I know it's not very impressive getting into an open-door community college, but for me it is an acheivement. It means that i'm one step closer to doing what i've always dreamed of doing for as long as I can remember.

I took the assessment test yesterday and found out that I write and read English at college level. The math part i scored 25 out of 25 tries, there were 50 questions but you only had to do as many as you could do in one hour. I got the classes I wanted to get in on and i'm happy and proud that I did it on the first try. I'm still taking the SAT even though I don't need it right now. It'll keep me occupied.

Tommorrow is my drivers test and I am hoping that i'll pass. It'd be so great 'cause then I would have a lot less to worry about.

The last week i'm here I hope I can visit the frat at UW again... but we'll see how things work out.

The day with the Delts

Mario Kart 64
Globalization Class
Date Auction
Long Island Ice Tea
Drinking Mario Kart
Dance Floor
John Chi's

I took her out, it was a thursday night
We went to Delt's to get the feeling right
We started making out
And she felt my romance
And then she turned to say to me

Don't you know I love to go to Delt parties?
They make me so happy
Why won't you take me to the Dee Tau Dee
What the hell is wrong with you?
Go to delt's tonight
Go to delt's tonight
Go to delt's tonight

The day I met the cheerleaders

Yesterday I went to Squalicum highschool for a highschool basketball game and oh man... it's just like in the movies. The poeple here take it for granted, but I alsomt dropped my jaw because it was so unreal and so far away from how school was for me in Sweden. The school band was there and the drumline performed, but the most hollywoodish thing actually were the cheerleaders. Real live, breathing, shouting and dancing cheerleaders. That is so wicked. Everyone here is used to it so when I tell them this is so cool they can't really get whhy it's so cool.

Afterwards I went to a party with Curt's girlfriend Cody. It was fun meeting Curt's friends and getting to see how the kids are here in the states, but most importantly I got to play beer pong! Yay! :P

The day I passed the test

Alright,

Now i've been in the states for a couple of days. The weather is pretty nice being kind of sunny and the temperatures are like in swedish springtime. Right now though I am freezing.

So far i've accomplished a couple of things. The other day I went to the DMV to take the written drivers test and I passed. Afterwards I walked over to WCC (whatcom community college) and applied for this fall. That means i've almost done everything I came here to do. The thing left is opening a bank account, but i'll do that soon.

Also I did buy myself an Ipod. Wee!

The day i flew

Alright!

I'm sitting at the airport waiting to get on the plane, and I found a Sidewalk express computer so i thought it might be a good time to update.

At last i'm leaving, and for a whole month. Whoa! That is so incredibly cool. What's not cool is that I have a slight fever, but I hope that wont be that big of a problem on the flight. I'm going to change planes in Copenhagen and I hope that'll be a painless change.

Oh, now's the call for my flight!

Over and out!

The day I made it possible to subscribe to the blog

Ok, for everyone interested in this blog you can now subscribe to it by filling the little textfield on the right with your e-mailadress and click "Subscribe!".

And when you're done if you know someone who should be on the list, do the same thing with their e-mail adress too!

The day when it all started

So today is the day when it all begins. The ticket for the first stay in the states is ordered and I can't emphasize enough how thrilled I am. Some of you might not know what i'm up to so i'll explain a little.

I graduated from highschool the spring/summer of 2005 without any future goals, and during the end of highschool I was so fed up with everything my grades were suffering. The problem here was that I didn't have a goal. I started working at a preschool and as a personal assistant. Hey it was great in the beginning, but it wasn't what I wanted to do. I had been searching for a post-highschool education since the equivelent of 11th grade and everything looked either too artsy or too heavy in math. I spoke to my guidance counselor (don't know if that's the appropriate title) and he pitched me some options. While I could consider these options I, to be honest, really didn't think much of them so i started thinking about my dream of studying in the states and began looking at different options. At first I was looking at majoring in acting, but I then realised that I probably should pick something with better looking career options. As time went by and I didn't find anything 100% it felt as if I had to go back to some of the options my guidance counselor gave me. However, a phone call to Emily and Bill changed my plans completely as they told me to have a look at the University of Washington in Seattle. Well... said and done I found the program i'd been searching for all these years:

Digital Arts and Experimental Media

But i'm gonna attend Whatcom community college to get a transfer degree, finishing with two years at UW.

Because of that in and out-of-state tuition fees vary a LOT i'm visiting Emily&Bill during february to get my drivers licence and to register all the necessary stuff to qualify for in-state tuition fees in a year from now.

So i'm leaving for Seattle (Tacoma Airport) february 5th at 13:20 (1:20 PM) and i'll be arriving in washington state the same day at 16:55 (4:55 PM) with flight SK 937.

Sorry for the pretty dry post, but it's gonna get better ;)