Sommar, sommar, sommar

Tristessen kryper fram nar jag inser att jag inte har mina lskade vanner omkring mig. Jag vill komma tillbaks till sommar dar jag blir utdragen i solen av Johan for att aka wakeboard en spegelblank dag, eller att sitta hos David pa kvallen och prata drommar med honom och Carin medans vi avnjuter varsin drink, eller tittar pa nagon film som jag forsokt med all min makt att motsta att titta pa, men inte har nagon anledning langre att inte titta pa. Det ar svart, man flyttar till ett nytt land med nya drommar, forhoppningar och mojligheter. Men man flyttar ocksa ifran sina vanner, det man astadkommit tidigare, och sakerheten av att alltid ha sina vanner som fangar en ifall man snubblar.

Jag sager inte att hoppet ar ute, utan jag sager att jag saknar allt jag samlat pa mig i Sverige.


Just nu jobbar jag tre dagar i veckan pa Mindfly vilket haller mig sysselsatt, och jag antar att allt flyter pa som det ska. Jag menar... det SKA ju vara svart ibland? Alla filmer om folk som kampar sig ur svara situationer far mig att tro pa mojligheterna och hoppet som finns tillgangligt bara man vill racka ut handen.


Jag sitter uppe om kvallarna och vantar. Jag kommer hem snart.